Åter på hemmaplan!

Tack!
Först och främst vill vi tacka Samskolans Främjande som möjliggjorde denna resa genom stipendiet. Det var otroligt värdefullt för oss lärare att få den här chansen, särskilt för oss när vi är i klassrummen tillsammans med våra elever. Vi vill även passa på att tacka de kollegor som ställde upp och tog sig an de klasser vi hade undervisning i när vi var borta.

Vad blir det härnäst?
Två saker som slog oss under resan var dels den påtagliga censuren, dels den galna kommersen av framförallt fakevaror. Eftersom att vi vill att Samskolans elever ska få ta del av våra upplevelser tänker vi i höst driva miniprojekt i undervisningen på skolan. Ett projekt kommer ligga på projekttid och handla om censur och informationssökning. Vi vill också arbeta på temat varor, konsumtion och etik.

Vi besöker BCIS och elvaåriga Wilma

Under de programfria dagarna var tanken att vi skulle besöka skolor. Hemma i Sverige hade vi tagit kontakt med två kinesiska skolor som bjudit in oss till skolbesök. Väl på plats och efter ca 25 mail blev det inte tvärr inte så.

I en förort till Shanghai fick vi besöka den internationella brittiska skolan BCIS. Vi blev väldigt väl mottagna av Wilma 11 år som visade hela skolan från förskola till gymnasium. Sammanlagt gick det ca 1600 elever där och de följde den brittiska läroplanen. Eleverna fick betyg från första klass. De fick två betyg i varje ämne, ett för ämneskunskaperna och ett för prestation. När vi fick se Wilmas betyg kunde vi konstatera att det skriftliga omdömena såg ut ungefär som våra.

När vi visades runt på skolan möttes vi av färgglada korridorer som var nästintill tapetserade med elevarbeten. Det är något som gärna skule vilja ta med oss till Samskolan. Ytterligare en sak som vi la märke till var att elevernas ansträning premierades: det ansågs viktigt att delta aktivt på lektion, be om hjälp när man inte förstod och ta ansvar för att lämna in i tid.

Skolan hade ett mycket aktivt elevråd som när vi var där arbetade att sänka ljudnivån i matsalen och komma med förslag på hur skolgården kunde förbättras. Samma förmiddag hade bl a Wilma hållit ett långt muntligt anförande om skolgårdens framtid för högsta rektor och "viktiga" personer på skolan.

När vårt skolbesök var slut och vi något förvirrade försökte hitta ut igen kom en man till undsättning. Han visade sig vara just rektorn för skolan. Man märkte på skolan att det var viktigt att skolans ledning var synliga och självaste biträdande var lunchvärd i matsalen den dagen. 

En blinkade stad i neon!

Shanghai är en stad som framförallt har vuxit fram det senaste århundradet. Här möttes vi av höga skyskrapor och fantastiskt vacka byggnadesverk. Det var lättare att på förhand föreställa sig Shanghai än Peking.

Nyfikna som vi var tog stund i akt att söka oss ifrån de vanliga turiststråken och attraktionerna. Skillnaderna var verkligen enorma och vi fick uppleva de gamla hutongerna som vid första anblick såg ut som slumoråden med dåliga levnadsförhållanden. Vissa delar ansågs dock som kult att bo i. Promenaderna på egen hand bjöd kryptiska bazarer med alla de sorters djur, små affärer i lägenheter och små matställen där maten serverades mitt på trottaren och som sedan intogs i det som kändes vara ett hål i väggen.

En av höjdpunkerna i Shanghai var när vi fick åka hissen upp i Shanghai World Financial Center som låg i den moderna stadsdelen Pudong. Vi åkte hela 462 meter upp till den 94 våningen. Otippat var att det fanns en våning med siffran fyra för i många hus som vi besökt hade man tagit bort alla våningsplan med nummer fyra i. Talet fyra ansågs vara ett oturnummer och förknippades med döden. Även med telefonnummer och registeringsnummer med talet fyra i reades ut.

Förkärlek för lagar!

Så fort vi kom vi till Kina märkte vi genast av hur kontrollera landet är av olika lagar. Första kvällen höll vi på att frysa ihjäl eftersom det var minusgrader och snö i luften. Hemming bad restaurangpersonalen om att sätta på värmen. Han fick då till svar att enligt lagen fick man inte ha på värmen efter den 15 mars.

Ytterligare exempel på lagar som styr människornas liv:
- ju längre in mot stadskärnan man väljer att bo ju kortare ben måste ens hund ha.

- lärare fick inte sms:a hemmet om läxor.
- för de rester som lämnades kvar på restaurangen efter att ett sällskap lämnat bordet var ägaren tvungen att betala böter (resterna vägdes och omvandlades till penningböter)
- numera måste alla besöka sina äldre släktingar minst en gång per vecka. Om detta inte gjordes kunde släktingen/föräldern anmäla dem.

Några vi samtalde med vittnade om att angiveri fortfarande är väldigt vanligt.

Kinas barn!
Ettbarnspolitiken gäller fortafrande i landet men hade nu luckrats upp för minoritetsbefolkningen. De hade nu valmöjligheten att skaffa fler barn men lagen sa att det måste vara minst fem år mellan barnen.

Bilar och registeringsskyltar!
Samtidigt som vi var i Shanghai stod det att läsa i China Post att rekordkostnaden för en registerringsskylt hade uppnåtts. Man fick nu betala hel 90 000 yen för en reg-skylt. Om man ville köpa en bil anmälde man det till staten som i sin tur lottade ut tillstånd en gång per månad. För att komma åt föroreningarna fick man bara köra sin bil tre av fem dagar i veckan. Om man var välbärgad kunde komma runt reglerna genom att köpa ytterligare en bil som man körde de två bilfria dagarna.

Muren!

En av resans absoluta höjdpunkter var besöket på världens genom tidernas största byggnadsverk - den kinesiska muren. En 5000 km lång mur som slingrade sig genom och över det minst sagt kuperade landskapet. Den moderna delen av muren byggdes under Mingdynastin men det finns kvarlämningar  redan från Qindynastin och 200-talet innan år 0.

  Vid Babaling finns en restaurerad del som är tillgängliga för turister. Vi valde att gå på muren söderut, den betydligt brantare delen än den norra. Snön som fallit under natten gjorde inte de bitvis branta trapporna och backarna lättare. På vår väg passerade vi fem vakttron och trots det gråmulna vädret var utsikten fantastisk. På den bit vi gick var höjdskillnaden 80 meter. Vi fick sällskap av många kinseser som kommit för att beskåda muren i snövit skrud.

Äntligen åker vi!

Äntligen på väg! Vår planer förändrades då Jesper blev sjukskriven. Platsen ställdes till förfogande och alla på Samskolan fick chansen att söka. Det blev nu Lina som följde med istället. 

Väl framme!
Trots att man läst och tittat på bilder, dokumentärer osv var det oerhört svårt att föreställa sig Peking. Denna enorma stad med drygt 12 miljoner invånare andas verkligen historia. Det var i Peking som vi besökte de palats och kejserliga byggnadsverk som vittnar om den gamla tiden från 1000-talet fram till året då kommunisterna tog över. Över en natt gick kejsarpalatset från att ha varit landets maktfäste  till att vara museum (även idag är det viktigt att palatset omnämns som museum eftersom makten inte längre ligger hos en kejsare).

Rigorös bevakning!
Som västerlänning och turist slussas man förbi långa ringlande köer med inhemsk befolkning när man ska upp på Himmelska fridens torg (eller bara åka tunnelbanan ett par stationer för den delen). Vår gudie berättar att det vid ett flertal tillfällen har hänt att människor tänt eld på sig själva för att demonstrera mot orättvisor uppe på torget. Nu genomsöks människorna (läs: kineser) på jakt efter sådant som kan vara ett hot mot den rådande ordningen. Tydligen är det främst invånare från landsbygden som utgör det största hotet. Det är underligt att befinna sig i ett land där själva befolkningen ses som ett hot.

Vart man än rörde sig i Peking såg man poliser som stoppade människor som fick visa sina ID-handlingar. Allt noterades i en liten svart digital dosa.

 Mao 

Folkkongressen












Himmelens tempel med omkringliggande park räknas som ett av Kinas vackraste byggnader.

I parken såg vi många umgås, spela kort och utöva nationalsporten Tai Chi. Även vi fick prova på!

Vår gudie berättade att många ofrivilligt pensioneras i tidig ålder eftersom de är tvunga att överlåta sina arbeten till yngre människor. Pensionsåldern kunde gå så långt ner i åldrarna som till 40 år. Hade man tur kunde man få speciella uppdrag som t ex trafikvärd och kunde därmed få arbeta ytterligare ett par år.

Vi såg också människor som spelade och lekte med en "fjäderboll". Inom kort kommer de finnas till utlån i cafeterian på Samskolan!

Förväntningar!

Kina - Mittens rike. Ett av världens största och folkrikaste länder. Ett land som det står om i tidningen varje dag. När vi (läs: Jesper och Lisa) sökte detta stipendium var bland annat förhoppningen att vi skulle få se det riktiga Kina. Vi ville ha en ocensurerad, ej tillrättalagd, visning av det stora landet i öster. Även om våra många av våra andra förhoppningar uppfylldes fick vi nog inte se det riktiga Kina trots allt.

- Yes, vi kan posta inlägg!
Vi hade förberett så att ni skulle kunna följa oss via bloggen samskolanmeetschina.blogspot.se. Något småtrötta lyckades vi posta det första, och enda, inlägget på bloggen då vi gick de tio metrarna från flygplanet till transferbussen längst ut på BCIA. Så fort vi kommit in i Kina vände vår tur. Den enorma granskningen av fria medier gjorde att vi alltså befann oss under censur och kunde därmed inte uppdatera bloggen. Vi skrev utkast efter utkast och hoppades på att de skulle postas när vi antingen flög vidare till Shanghai eller när vi återvänt til Stockholm. Så fort vi landade på Arlanda uppdaterades bloggen och alla utkast försvann :(. Det är svårt att i efterhand formulera det man upplevde och kände när man t ex stod på muren, eller hade besökt det enorma kejsarpalatset - men vi hoppas på att kunna göra det här!